despartio.blogg.se

2016-02-16
16:20:33

Villkorligt frigiven mot Skäligen misstänkt

Aldrig får man vara riktigt glad... eller nu skiter jag i det här och lever mitt liv som om varje dag jag vaknar är den sista jag vandrar...så tänker hon mer och mer ofta nu...
 
Att gå omkring med en ständigt malande oro...en ständig förväntansångest är verkligen inte något hon unnar ens sin värsta ovän..men hon har ingen värsta ovän..hon har människor som hon tycker mindre om..oftast för att deras beteende inte stämmer överrens med hennes värderingar..eller att deras beteende har skadat henne på psykiskt eller ett fysiskt sätt..
 
Hon är säkert inte en idealmänniska..tvärtom..hon har både humör och beteende för sig som inte är så bra..men hon försöker faktiskt i sitt yttersta att inte skada andra människor med det.. och då blir det introvärt... med matmissbruk, sömnsvårigheter, ångest och oro..ett sorts självskadebeteende som hon dagligen försöker att kontrollera.
 
Hemma är det väl ok... i söndags blev han villkorligt frigiven.. fast hon känner ingen större skillnad på innan och efter, det som förvånar henne är att tiden han satt i fängelse känns så långt borta.
På jobb är det inte så roligt längre..hon älskar verkligen att jobba med med sin klientgrupp.. tror det är en känsla hon får av att känna sig hemma..fast det låter ju tokigt..inte hemma i den bemärkelsen...nej verkligen inte..men hon kan denna typen av människor.
 
Men de är i två läger på jobb just nu.. Samordnaren och en arbetskollega har alierat mot resten av arbetsgruppen och stämningen är allt annat än angenäm. Hon försöker att vara trevlig... men som missbrukarbarn så känner hon det mörka och tunga som hänger över boendet.. och hon blir uppenbart ledsen att det är så när hon inget mer vill än att jobba där... men det kommer att bli helt ohållbart om det inte sker en förändring..och hon har inte styrka att ta tag i det nu...hon har inte heller styrkan att söka sig vidare till ett annat jobb...
 
Så hon bara finns där..trycker undan känslorna när hon går dit...försöker bara flyta med när hon är där..och njuter av de underbara kolleger som finns..och de underbara klienterna... och hoppas att någon annan i arbetsgruppen orkar strida för att få någon form av lugn och samstämmighet i gruppen igen...
 
 
2016-02-05
00:56:11

Är detta verkligen hennes liv?

Hon sätter glädjen i halsen när hon försöker sova...det spelar ingen roll hur trött hon är..så sätts den lilla förväntan och glädje som bröllopet ska vara...som semesterresan ska vara i halsen...som en stor svart glödande kniv gräver den sig ner i strupen..ner i mellangärdet...där strålar den förbannade smärtan ut i hela kroppen...
 
Hon plockar upp telefonen som hon precis lagt ner för att spela...men liven tar slut och hon har inga nya...det är ironiskt... inga nya liv..och det enda hon vill nu... är att ha ett nytt liv..hon är huvudrollen i en billig kioskroman och allt känns så fruktansvärt overkligt...
 
Hon lyssnar på hans tunga andetag...nu har han gjort sitt...hon är arg på honom..hon tycker inte att han delar hennes liv längre...hur mycket hon än älskar honom... han säger hela tiden så fort han ser att hon mår dåligt..att det ordnar sig Felicia..det ordnar sig.. advokaterna han pratat med säger att det är lägsta graden..vadå? lägsta graden..va fan snackar han om..hon är för fan anklagad..misstänkt..brev dimper ner från tingsrätten att hon fått en offentlig försvarare...skam..skuld..hon som inte gjort ett skit..hon som bara älskat för mycket...nu igen... det tar död på henne...inifrån och ut...tar verkligen död på henne..
 
Inget vin att dämpa ångesten med ikväll...två sömntabletter och en pepcid för att få bort den värsta smärtan i mellangärdet..det är hennes medicin idag... sömnen lyser med sin frånvaro..hundarna springer i sömnen och hon lägger handen på dem för att lugna dem.... hon lyssnar på hans andetag..hon undrar om han drömmer...hon tänker tillbaka på tiden som passerat..på sitt förra äktenskap... på det helvetet som var där...men var det värt det...var det verkligen det Felicia?
 
 
 
2016-02-01
08:10:32

Svårt att förklara när det bara tog slut

All hennes kraft bara försvann.. hon kan inte längre sortera tankar och känslor... hon sjukskrev sig och har under hela helgen försökt hitta en uns energi till att ta tag i det som aldrig någonsin tar slut...
 
Vanligtvis tömmer hon aldrig brevlådan på fredagar... myndigheter har en förkärlek att skicka dåliga saker så att de anländer på just fredagar... om det är en strategi..eller de inte tänker på det..det har hon inte en aning om..men så är det...fredagar och brevlådor är verkligen inte hennes grej.
 
Denna fredag så glömde hon att det var fredag..hennes schema på jobb gör att dagarna är ganska lika och ibland har hon dålig koll på vilken dag det är..vilket var ett misstag...
 
Hon har verkligen försökt att hitta det som är bra i livet...hitta tillbaka till glädje och verkligen känna glädje i sitt hjärta...hon har tänkt att hon ska hämnas på så många och på så mycket..men har hållt tillbaka sig själv för att inte bidra till den negativa spiralen...det onda..inte spä på det och inte lägga energi på det..inte tänka tankar som är nedåtgående..bara framåt..glada..positiva saker ska in i hennes liv...men det funkar inte det heller...inget fungerar i hennes liv...så nu sitter hon här...efter en helg med så jävla ont i magen..sömnlöshet... i tappra försök att ta sömnmedicin för att få sova någon timme...men inget fungerar där heller...
 
Hon är skäligen misstänkt för bokföringsbrott och försvårande av skatteutredning..HON...va är detta... efter revisionen så bestämde de sig för att skönhetstaxera henne...trots att hon motbevisa... men det hjälpte inte...hon upptaxerades 200 000 kronor och ska betala skatt och skattetillägg... med en sur smak i munnen på något som inte finns mer än i deras antagande...så får hon betala för pengar hon inte tjänat...så fungerar det i Sverige... har skatteverket bestämt sig för något sä är det sanningen...vad hon än lägger fram... en skatteadvokat kikade på det och sa till henne...ta det Felicia..och gå vidare..och hon tog det..gick vidare...försökte att inte vara bitter...
 
Kände lite av livet komma tillbaka...Frans var ur fängelse... ett par veckor till så är han villkorligt frigiven och de kan liksom börja om där de egentligen aldrig fick starta första gången..hon ser framemot det och de bestämmer sig för att gifta sig...trycker inbjudningskort..letar fram adresser...känner glädjen i att planera en dag i kärlek och en dag för deras nya start tillsammans utan oro... men så blev det inte...så blev det verkligen inte...
 
Hon ska ringa sin advokat...hon ska ringa till vårdcentralen och hoppas på att de förstår att hon bara inte orkar ta tag i jobbet just nu... men med hennes tur...så lär de väl inte bry sig...