despartio.blogg.se

2015-12-17
12:10:44

Hon gick rakt in i dimman

Hon steg ut från jobb..rakt in i ångesten...den jävla förbannade ångesten...hon vill verkligen inte hem..verkligen inte...till brevlådan full med krav... jagad...så känner hon sig... och då går hon rakt in i dimman...totalt..börjar slå in paket som ska vara till julklappsleken med jobb imorgon...vad är det för fel på henne...
 
Hon lägger sig ner och bara dör... Frans ringer och han bara jagar..ring dit..gör det..hon skriker åt honom..hon säger att hon inte orkar..hon vill verkligen inte mer..hon skiter i vilket..och det är inte hon längre...Felicia den lugna..den som fixar alla andras problem..som peppar och alltid är glad...
 
Hon,.. vem fan är hon ..vad har hon blivit... hon är så jävla trött på detta..hon vill bara dra...långt iväg där ingen vet vem hon är...hon är så infernaliskt trött på att leva sitt dubbelliv... så trött...
 
Hon vill skrika rakt ut...men hon kan inte...Hon VILL INTE MER!!
 
Hon längtar efter något annat...hon längtar efter lugn..frihet.. ro... kramar som ger och inte tar... sex som ger och inte tar...kärleksord till bara henne...energi som lyfter henner..inte dränerar som det är nu...
 
 
 
 
2015-12-16
22:49:17

Flykten från hennes eget liv

Hon bäddade ner sig i joursängen på jobb 
En intensiv dag 

Hon ställde om sig så fort hon satte sig i bilen på väg dit 
Från ångestfylld företagare till behandlingsassistent..

Flykten är det som håller henne vid liv 

Här är hon hel ... hon är den personen som får andra att hitta gnistan till att vilja leva ..känna meningen att existera..

När hon kör hem imorgon ska hon själv hitta den...och stoppa tanken att utföra handlingen som får allt att ta slut 



2015-11-25
08:05:04

Fängele - Fotboja

Hon känner sig främmande för sin nya vardag... det känns som att komma hem från semesterresan när man varit borta länge... som livet sattes på "hold" och någon drog igång startknappen igen. Mycket är sig likt... men det känns så ovant... och hon upptäcker att hon är inte sig lik... hon är inte samma längre... hon är mycket tuffare...hårdare och mer bräcklig på samma gång.
 
Hon vaknar varje morgon och väljer att vara positiv... även om ångesten gnager inuti...även om det svarta hålet därinne aldrig vill läka...aldrig har en chans att läka...
 
Hon vill bara ha sin tid...gå till jobb..komma hem och göra det som man njuter av...få vardagsro... men så är det inte..hon puttar bort det som är jobbigt att handskas med och försöker att glömma oron när hon ska sova...men drömmarna jagar henne och det känns som hon aldrig kommer att få någon form av ro längre...