despartio.blogg.se

2016-02-17
09:13:00

Handlingsförlamad... ambivalent och disträ

Hon känner den förbannade ångesten som ligger och kryper på insidan och vill skära sig ut på utsidan och ta stryptag på henne... hon hatar verkligen att ha det så här... vad ska hon göra... sist det var så här illa sökte hon hjälp via en KBT terapeut... men då gick det ju att reda ut allt... visserligen var det en lång resa... men denna gången går det inte att reda ut genom KBT strategier... ska hon bara låta tiden gå och se hur det blir...
 
Hon funderar på lösningar..ser framemot roliga händelser i livet därframme någonstans...skrattar åt hundarna manövrar och glädjs åt de små ögonblicken i vardagen som får henne att le..skratta..må bra... men ångesten kväver henne emellanåt på halva vägen.. det känns som hon blir straffad för att hitta glädjen i vardagen... verkligen... och ibland vågar hon inte...och då växer sig det svarta sig än större och äter upp henne på insidan... det äter på henne så att det syns på utsidan...
 
 
2016-02-05
00:56:11

Är detta verkligen hennes liv?

Hon sätter glädjen i halsen när hon försöker sova...det spelar ingen roll hur trött hon är..så sätts den lilla förväntan och glädje som bröllopet ska vara...som semesterresan ska vara i halsen...som en stor svart glödande kniv gräver den sig ner i strupen..ner i mellangärdet...där strålar den förbannade smärtan ut i hela kroppen...
 
Hon plockar upp telefonen som hon precis lagt ner för att spela...men liven tar slut och hon har inga nya...det är ironiskt... inga nya liv..och det enda hon vill nu... är att ha ett nytt liv..hon är huvudrollen i en billig kioskroman och allt känns så fruktansvärt overkligt...
 
Hon lyssnar på hans tunga andetag...nu har han gjort sitt...hon är arg på honom..hon tycker inte att han delar hennes liv längre...hur mycket hon än älskar honom... han säger hela tiden så fort han ser att hon mår dåligt..att det ordnar sig Felicia..det ordnar sig.. advokaterna han pratat med säger att det är lägsta graden..vadå? lägsta graden..va fan snackar han om..hon är för fan anklagad..misstänkt..brev dimper ner från tingsrätten att hon fått en offentlig försvarare...skam..skuld..hon som inte gjort ett skit..hon som bara älskat för mycket...nu igen... det tar död på henne...inifrån och ut...tar verkligen död på henne..
 
Inget vin att dämpa ångesten med ikväll...två sömntabletter och en pepcid för att få bort den värsta smärtan i mellangärdet..det är hennes medicin idag... sömnen lyser med sin frånvaro..hundarna springer i sömnen och hon lägger handen på dem för att lugna dem.... hon lyssnar på hans andetag..hon undrar om han drömmer...hon tänker tillbaka på tiden som passerat..på sitt förra äktenskap... på det helvetet som var där...men var det värt det...var det verkligen det Felicia?
 
 
 
2016-01-04
16:17:45

Tid över att bara finnas till

Det är ett privilegium att bara få finnas till... lägga sig ner i soffan utan att världen utanför tränger sig på...
Hon hade stannat två timmar längre än hon skulle på jobb... så blir det ofta på hennes jobb..man ställer upp för arbetskollegor och för klienter...
På väg hem slog ångesten till..precis som vanligt...hon är inte överraskad över känslan som spred sig i hennes kropp..det är ingen ovan känsla..den har hon levt med sen hon föddes kändes det som...
 
oron när hon var liten vad hon skulle komma hem till...sysslor som inte barn ska göra..eller att pappan hade stuckit med lönen...mamman som var som hon var med sina humörsvängningar...det var vardagsmat för henne...sen blev det maken..supandet och humörsvägningar... elakheter... och nu är det bara orsaken som skapar ångesten som har ändrats...
 
Hon är glad att Frans är en snäll människa..han älskar verkligen henne och bryr sig även om hon inte förstår det riktigt...sen att han försatt henne...ja hon kan väl inte skylla det på honom... hon var ju vuxen när hon sa ja åt att ta över firman o allt..men ändå... hade hon inte träffat honom hade hon kanske...märk väl kanske...suttit med ett annat liv och en annan vardag...eller inte... för hon drar åt sig detta...elände och ångest..det är hennes normaltillstånd...
 
Frans ringde hem... han berättade att en advokat..en skatteadvokat dessutom..tog sig an vårt fall helt Pro Bono... kanske kanske kanske är det lite karma ändå som trillar över henne nu...kanske...