despartio.blogg.se

2015-10-14
22:56:36

försvarsmekanismens förunderlighet

Det är på ett sätt som en dröm..som om hon vadar omkring i sin overklighet ... som om molnen krupit ner och lagt sig som en dimma och stänger ute ljuset som dagen ger.
Hon bryr sig inte längre 
Hon har liksom gett allt hon har..
Hon har tömt ut varenda reserv..

Likgiltighet ... som om firman inte fanns ...
Förträngning ... som om Frans aldrig kommer tillbaka..
Projicering att det är någon annans liv..

Som om hon ständigt lever i ett rus ...påverkad så att livet...smärtan...oron..sorgen bara finns om molnen lyfter 

Nu vill hon att de ligger tätt över hennes huvud så att de stänger ute allt 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: