despartio.blogg.se

2015-04-30
22:07:00

Isolation

Hon bröt sin isolation... hon kopplade hundarna och gick i raskt takt till elden som byn hade förberett på denna Valborgsmässoafton... hon och de varelser som avgudar henne vandrade ner bland de andra.
 
De människor som har någon annan.. de som har någon att prata med.. någon att umgås med..de som skrattar.. de som ler... de som har sina nära hemma...
 
 
2015-04-30
06:20:00

Fina kollegor

Men så otroligt glad hon blev. De fina kollegorna hade lagt ihop och köpt tre fina lyktor till henne, så vemodigt att sluta nu. 
 
Hon kommer att sakna stället där hon träffat så fina människor, även människor som utmanat hennes tålamod och gjort henne till en bättre människa. Speciellt tacksam är hon för den kvinna som inte dömde henne och som finns där när hon har det jobbigt. Tacksam för den vänskap de har fått.
 
 
2015-04-28
23:44:00

livspromenaden

I bilen på väg till jobb, sent på kvällen, i skymningsljus som sakta börjar ta slut.
Där får hon en känsla av att hon finner sig på utsidan av allt som händer, liksom utanför sitt egen kropp, svävande över sin egen verklighet.
 
Händer det här henne? Det känns som det är en serie hon följer på Netflix grandiosa utbud. Hon blir lite yr, och tänker på att hon måste få lov att leva en dag i taget och varken leva i dåtiden, och framför allt inte i framtiden om hon överhuvudtaget ska kunna reda ut sig själv och det som sker i hennes vardag just nu. 
 
Hennes vardag, vem som helst hade nog blivit tokig av att leva i den, men det är hennes liv, och om hon inte ska fortsätta leva så här, så är det bara hon som kan förändra det, ingen annan kan göra det åt henne. Ingen annan kan heller sätta sig in i den situation och de tankar som är på insidan av henne.
 
Vad är det hon vill? Vad vill hon leva i för vardag? Vem vill hon dela den med och framför allt, vad är det som gör att hennes vardag ska vara glädjefull och levnadsvärd? Det är sant att hon bara kan  styra över den lilla stund som är här och nu, och på det sätt hon styr och härskar över den lilla stund, som formar den stunden som följer, och som ger effekten av det som hon ska leva i senare, alla små stunder i nuet som kommer sen. Hon är en väldigt klok och förnuftig människa, hon är stark och en överlevare, men även en hjälpare och det ska inte plockas ifrån henne, för det är en av de viktiga saker som gör att hon mår bra. Men att vara en hjälpare innebär inte att hon ska gå under på bekostnad av andra människor styr sina tankar och handlingar. Hon vet, ja det vet hon, detta kommer från att hon alltid vill vara älskad, och det behovet som ligger djupt rotat i henne gör att hon älskar för mycket, och är oerhört rädd att bli övergiven, ensam och inte vara behövd. Hon vill att de som betyder för henne ska älska henne gränslöst, lika gränslöst som hon älskar dem. Och varje gång det inte händer, det är då, hon skapar sin framtid som blir mörka och ångestfyllda stunder.
 
Nu vill hon verkligen ändra på detta, och det kommer inte att bli lätt alls. Hon kommer att få slita hårt både fysiskt och psykiskt för att hennes "nu" ska vara bra ... för att skapa hennes "sen" som ska bli bättre. Det betyder inte att ångesten och sorgen försvinner, det innebär inte att saker som inte är bra inträffar, det innebär inte att människor som är nära kommer att älska henne på det sätt hon vill bli älskad... Nej, och det vet hon, och hon är rädd, och tvivlar, men inget kan bli mer illa än det är just nu, det går inte, så om det var botten hon nådde i lördags, så kan hon välja att stanna där och leva resten av sitt liv i känslomisär, eller så kan hon plocka fram den starka individen i henne, överlevaren och se till att vara här och nu och välja att inte leva längre fram än någon människa egentligen  kan.
 
Så om varje liten stund i hennes "nu" är som promenaden i en allé och stunden är trädet on passerar, då blir hennes "där framme" Kanske det livet hon aldrig vågat träda in i, för att hon inte vetat om hur man lever det och når dit.